det var en tid då jag kunde skratta och le.
då allt bara flöt på som vanligt, inga problem uppstod.
allt var som vanligt, man gick till skolan och man åkte hem från skolan.
jag längtar tillbaka då det var vi fyra tjejer.
anna wedin, emma bergström, felicia carlsten gabrielsson och jag.
jag önskar vi kunde skratta och le som vi gjorde då.
men det här med gymnasiet har splittrat oss, alla har börjat i olika skolor.
vi har knappt kontakt med varandra, och alla har nya kompisar.
åhh jag verkligen saknar tiden i gränby.
ingen kunde stoppa oss, den som försökte bara gjorde ett misstag.
om man tänker tillbaka hur tiden har varit, så har den varit helt fantastik.
tänk vilka minnen man har kvar från varje lektion, klassresa asså allt verkligen.
vilken underbar jävla tid asså, haha.
man skrattar så här i efterhand när man tittar tillbaka.
älskar er tjejer av hela mitt hjärta, jag önskar att det var som förut.
men man kan tydligen inte få allt här i världen.